En hyllning till en gammal man

Förstår inte hur jag hinner skriva så ofta som jag gör, är faktiskt lite possitvit överaskad. Men man har väl alltid tid till det man känner för att göra. Passar på att skriva när jag åker buss, tåg eller sitter på någon flygplats. Det här med att skriva är faktiskt en ganska så bra terapi. Låter kanske värre än det är och jag menar nog inte att jag är i stort behov av terapi, men det e skönt att ha ett tagentbord framför sig, bara låta fingrarna fltya och smattra, det som till slut blir klart och vad det innehåller känns mindre viktigt faktiskt. Sen är det ju skoj om någon uttråkad själv dessutom kan bli underhållen några minuter av det man skriver.

Inlägget till min syster härrom dagen var väldigt uppskattat och det har fått mig att fundera lite. Är det bara jag, eller är det vanligt bland folk att vi är för dåliga på att tala om för de människorna som står en närmast hur mycket dem betyder för en? Jag tänker i alla fall bli bättre på det och därför sätter jag fart på en gång.

Det finns nämligen en man som betyder mer för mig än jag tror att han själv vet om. Att kalla honom gammal är kanske inte så snällt, men det börjar faktiskt närma sig pensionen snart gubben! Denna ”gamling” har alltid låtit mig gå mina egna vägar, alltid tyckt det det varit okej för mig att göra lite som jag vill och samtidigt varit intresserad av vad jag gör och låtit sig delge mig av sina egna åsikter.

Vi har inte alltid haft daglig kontakt, vi lever i två helt olika generationer. När jag gillar att titta på en storbildstv är du nöjd men en färgradio, när jag åker jorden runt stannar du lika gärna på brogatan. När jag flänger och sliter ut mig i projekt så tar du ut klemdagar och tycker det är lite tradigt med måndag mornar.

Men trots många skillnader, trots att jag ibland tror att du fortfarande lever på stenåldern (haha), trots att du inte alltid förstår dig på vad jag håller på med och trots att jag inte kan förstå varför du fortfarande lägger delar av din fritid i en svettig sporthall så har vi så otroligt mycket gemensamt. Vi brukar prata om liknande drömmar ihop, vi e sportnördar utan dess lika, tar gärna en öl för mycket på afterworken och är först ner och visar våra otrolig vältränade överkroppar (hoooost, jag satte nåt i halsen) på Tylösand så fort solen lyser.

Jag känner en otrolig trygghet i att alltid kunna ringa dig med små eller stora problem, njuter av att bara ta en kaffe med dig och snacka skit i en halvtimme, är glad för allt engagemang du givit mig och mina systrar. Förstår nog först nu vilka uppoffringar du gjorde för oss när vi var små. Alla tusentals mil i bil för att skjutsa oss runt i Sverige på diverse tävlingar och träningar. Älskar alla roliga minnen som alltid kommer upp så fort vi umgås.

Jag hoppas, tror och önskar att du även om vi inte alltid är så duktiga på att tala om det för varanda, även om vi nästan bara ses när jag är hemma och vänder så uppskattar jag dig "my old man" mer än du kan ana.

Nu ska jag lägga mig i soffan och slappa, denna historia går till min fantastiska pappa!

Psss.. Har tack vare en nyfunnen vän fått upp ögonen för en artist som funkar hur bra som helst om man ska ligga och ta det piano. Artisten heter Melissa Horn och jag lägger upp länken till hennes MySpace här:

http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=234547527