Som jag skrev härrom dagen har jag varit på besök på västkusten sedan i söndags. Solen har lyst över mig och däför skall jag passa på att berätta vad det är som gör att jag fortfarande (trots att jag sagt emot mig själv flera hundra gånger) fortfarande känner en otrolig kärlek till Halmstad och dess närliggande hålor.
Naturligvis alla mina kompisar och familj som jag absolut inte vill vara utan. Men saknaden blir så otroligt tydlig när solen lyser, våren kommer tidigt, man vågar sig ut till havet för att se vattnets krafter slå mot en tom strand.
Detta är saker som jag inte tror att jag kan leva utan.
Kroppen får sån otrolig extra energi och jag tror att det är en känsla som är svår att beskriva för någon som inte är uppvuxen med det. Förstår att de flesta människor gillar att ligga på stranden en stekhet sommardag, men att besöka och uppskatta det en småsnål förmiddag i april kanske inte alla tycker är lika självklartt? Det är det för mig!
Lika trött och less som jag är oftast är på västkusten och Halmstad på vintern, lika underbart är det när första solen kommer, turistsäsongen närmar sig och man kan ta fram grillen första gången för att svälja ner en bit grillat med en öl i solen.
Folk flyttar tillfälligt hem, alla blir på lite bättre humör, kvällarna blir ljusare, mornar ljumna.
I år har jag förmånen att spendera hela sommaren på fantastiska platser både på hemmaplan och borta. Ser fram så vansinnigt mycket mot en sommar i Sverige och dessa ord kommer från den mest ironiskt Sverigehatande människan som gått i ett par skor.=)
Som en god vän sa till mig härrom dagen:
"Det här kan bli den bästa sommaren!"
Hoppas solen lyser lite på alla där ute idag.
Det borde vara en mänsklig rättighet med just det, sol, vind och vatten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar