Tubing and relaxing

Hemma igen, oj vilken j-vla resa det har varit. Två veckor i Lao blev till halva tiden i Thailand. Efter en vecka i Vang Vieng i asiens djungel liknande skog så blev lite rastlösa som vanligt och drog vidare.

Men först måste jag berätta om ett fenom i Lao som vi rätt och slätt kallar för tubing. Längst upp vid flodens början sätter man sig på en så kallad tube, en stor plastring. Färden ner för floden tar kanske en dryg timme effektiv tid, men längs den fantastiska naturen uppenbarar sig ett 50-tal barer så vi höll väl till där nere 8 timmar om dagen. Vi varje stopp fanns det ropeswings, kraftiga snören fästa i trädens toppar som man kastar sig ut i och hoppar ner i floden från några meters höjd. Jag vet mamma, att öl och vatten är en farlig kombination, men herre min cappuchini va skoj det var. Folket i Lao var dessutom otroligt vänliga, allting kostar gratis och allt var väldigt behagligt och skönt på alla sätt och vis.

Men som sagt, även om det var helt underbart så blev vi lite rastlösa, inte helt oväntat. Vad gör då två stycken idioter från europa när dem har rastlösa själar. Jo, dem tar taxi i 3 timmar till huvudstadens flygplats, köper varsinn standbybiljett till Bangkok, hittar en connection till Phucket, dricker bucktes och äter en varsin burgare och efter en ordentlig portion sömn tar dem båten till Phi Phi Island även kallad svenskarnas mecka i sydost asien. Vårt jävla folk är överallt på Thailands öar. Jag stängde av det svenska språket, drog historier om att jag var från världens alla hörn, fejkade min english accent för att ingen skulle förstå att även jag var från detta vikingaland. Det blev riktigt lyckat. Flashiga bungalows, trevligt utflykter och allt var helt kanon. Utom vädret då. Har haft en hel soldag på hela semestern och någon stekig bränna är ju inte att tala om, det har tydligen varit klart bättre här hemma. Varmt så in i bomben dock med ca 35 grader varje dag.

Avslutningen blev med pompa och ståt. Pascal har en god vän som bor i Bangkok som tog med oss till ställen dit "vanliga" turister aldrig skulle hitta. Studentpartyn och flashiga klubbar som kan jämföras som Bangkoks stureplan. Seriöst helt grym.

Ska man sammanfatta lite så blev den lilla trippen till lao 2 länder, 5 städer, 8 flighter, ett antal fester, på tok för lite sol, en självmordsbenägen tuktuk driver, mycket sömn och helt ofattbart många skratt som inte ens världens vassaste mattematiker skulle kunna hålla räkningen på.

Och så sitter man här igen, på Arlanda och ska ännu en gång ta sig från punkt A till B. Ö-vik väntar tydligen på mig och jag kommer var så säker. Jag kommer och jag gör det med en känsla som väl få klassas som en blandning mellan total ångest och nyfunnen inspiration, bara hoppas att inspirationen vinner kampen om mitt befinnande.

Ta hand om er där ute och glöm inte att gräset kan vara grönare på andra sidan men det e ju inte helt säkert heller..